To-Lö 8.3-10.3 Kathmandu

Sista dagen med Janttu gjorde vi inte något. Jag tror det träffade oss ganska hårt att jumakauta det är fan sista dagen. Hur kunde det gå så snabbt? Istället för att som yra höns springa runt i Kathmandu för att kanske ännu få se en sak som man aldrig mera skulle få se, få ännu en sista upplevelse, äta en sista paikallinen vegemömmö man aldrig kommer att komma ihåg namnet på tog vi det bara lugnt. Vi hade en känsla av att vi fått tillräckligt om inte mera ut av vår resa, vi var nöjda med allting. Vi åt en sista måltid förrän vi hoppade in i taxin till flygfältet. Jag kan säga att det inte var lätt, inte lätt överhuvudtaget och jag kände mig till början av en douchbag av att måsta vinka adjö min flickvän för andra gången under denna resa. Visst klarar man det, man har gjort det förr men av någon orsak vill ens idiot till sinne inte påminna dig om att allting blir bra just då utan sätter bara känslan i dig om hur perseest allting är. Ibland känns det som ens sinnen bara finns till för att jävlas med dig. Hursomhelst är jag alldeles otroligt tacksam att Janttu kom med och reste med mig. Vi hade en ganska så fin tid tillsammans här.

Så nu var jag ensam för första gången under resan. Det var en ganska underlig känsla. Jag har i närmare två månader spenderat min tid 24 timmar om dygnet med någon jag känner mycket väl. Det har hela tiden funnits någon att prata med, någon att äta med, någon som hör dina pruttar, alltid någon där bredvid som antingen njuter eller lider av ditt sällskap, jag tänker då mest på domdär pruttarna. Nåja att använda ordet ensam är ändå fel. Jag flyttade hotell från ett ganska billigt pris till ett väldans billigt pris. En annan orsak var att jag ville bo i ett rum med fler människor. Det är kanske det lättaste sättet att hitta sällskap. Det är så lätt att öppna en diskussion med människor som reser för det finns alltid så mycket att fråga om samt att berätta om. Bor du i samma rum kommer du väkisin att börja tala med andra. Dessutom är människor som reser likadant på sätt och vis alla under samma tak, det gör det så lätt att komma överens med varandra.
Jag skulle stanna veckoslutet ensam förrän organisationen som sköter mitt volontär arbete skulle ta hand om mig. Jag bekantade mig ganska snabbt med en irländsk herreman samt hans kompis från Australien som drack några öl på vårt hotells tak. Jag frågade om man kanske skulle få erbjuda mina egna öldrickningsfärdigheter samt ett ord eller två i diskussionen vilket man definitivt fick göra. Senare gick vi och äta samt hittade oss till en reggea bar med dunkade livemusik, bandet råkade dessutom vara otroligt bra och vi smakade på några öl till. Kvällen fortsatte medan massor andra människor kom med och det slutade med att vi satt på ett tak på något hus och snackade med en hashrökande polack som hade rymt från sitt eget land för "some shit" han hade gjort och när han kommit till Nepal hade hans pass blivit stulet så nu vad goda råd dyra vilket han tog med att ligga lågt och ta det allmänt lugnt. Sin krapula nästa dag åtgärdade han med att halstra en inköpt höna på samma tak som han sedan tillrädda någonstans, det blev vad han sade billigare på det viset. Som sagt behöver man inte vara ensam allt för mycket.
Hotellet jag bodde på var billigt som bara den. Inte något fancypancy men det gick an. Enda kanske var att kl. 8 på morgonen kom det in i rummet vårt ett gäng med nepaleser som glatt satt på skränande indisk schlager medan dom börja slipa samt måla bord och stolar. Det skulle inte ha varit så farligt men när du själv i en ganska så tryckande krabbis vaknar till först musiken, sen när du börjar märka av din huvudvärk slår slipandet in och till slut när du måste slå upp ögonen är allt du kan känna en mycket stickande lukt av målfärg i dina näsborrar. Om du du dock ändå av någon orsak känner dig lite smådåsig kommer duschen definitivt att väcka dig då det inte finns något varmvatten. Jag kände mig så stärkt efter dessa prövningar att jag bestämde mig istället för att betala att nån skall tvätta mina kläder så skulle jag göra det själv, om man nu en gång är inne på en lite mera hardcore linje får man väl följa den till slut. Nåja det var inte världens bästa ide. Istället för att bara lukta svett hade nu mina kläder efter tvätten också en kloakliknande odör som inte kommer att gå bort i första taget. Dessutom fick alla mina vita plagg en rostliknande nyans då vattenrören inte var i bästa skick. Speciellt mina kalsipper liknar som inte bara en olycka skulle ha hänt så får hoppas att inte allt för många kommer att se mig i bara dem.


Irländaren hade tidigt på morgonen stuckit iväg för att hitta biljetter till fotbollsmatchen Nepal-Maldiverna. Hygglig typ som han var hade han tagit en åt mig också så det blev fotbollskultur igen för hela slanten. Mina förväntningar var inte allt för höga med tanke på förra matchen vi såg och skall jag vara riktigt ärlig var detta inte mycket bättre heller. Stadion var ändå fin och man behövde ingen egen sten att sitta på. Matchen gick på i ett ganska så kaotiskt tempo där dock Nepal var det bättre laget med bättre chanser. Bästa kom då den nedersta backen sköt en kanon rakt mot högra klykan som tyvärr bara träffade i ribban och studsade bort. Emot alla odds lyckades dock Nepal förlora det hela då samma back fick någon sort av akut hjärnsläpp och missade hela bollen när han skulle passa den till egen målvakt. Högsta anfallaren som åtminstone till utseende precis såg ut som Djibriel Cisé hade sedan en lätt uppgift att snippa den i bakre hörnet bakom Nepals målvakt. Resten av matchen gick ut på att de Maldiviska spelarna ( vet tyvärr inte hur man säger det korrekt ) föll vid varje minsta kontakt och blev ganska långt liggande så tills matchen tog slut för att spela tid. Än en gång en mycket trevlig upplevelse och det känndes nästan lite som att gå och titta på hoki där hemma med japparna, utom hata ifk ropen förstås, tyvärr.
The plonkka is still in the bakficka och äventyren fortsätter. Nästan inga bilder denna gång då man inte fick ta kameran med till fotbollstadion och jag skulle ändå ha yrat bort den i.o.m drickandet. I brist på annat sätter jag bilder på fula ryska hus, Jussi tog bilderna för han tyckte om fula hus, jag vet inte varför.