10.1.12 - Moskva, Ryssland

Tere, Moskva; staden där 1,5 miljoner tyskar slogs och förlorade till priset av nästan en miljon ryssar, staden med kvinnliga huliganfirmor som slåss mot varann, staden där det bor flest miljardärer/ km2. Härifrån har Stalin styrt och ställt, förvisat sitt eget folk till slavarbete och slakt och fört det kalla kriget mot de djävulska amerikanerna. Här är vi nu med Jussi. Tåget gick väl, tågen var i riktigt gott skick och rulla på bättre än vad VR gjort på 20 år. Vi hade normala sittplatser men kunde sova fint ändå. Nånting var det med passagerarna och snarkningar men jumakauta oberoende om det var en 5 åring eller en 85 åring så hade alla en orkester av snarkningar från det att dom satte sig ner tills dom steg upp igen, och det var inte något sött sussande utan ordentligt jävla snarkande. Tåget startade 2:55 på natten och vid 4 tiden var man så trött så det nu inte hade nån skillnad, och man sov gott ändå.


Vi har nu framme i Moskva träffat mammas gamla klasskompis, Polle även kallad Paukkis, jag antar att det är för att dom har paukutta i yngre dar, försökte fråga henne lite närmare detaljer men fick inte så mycket till svar. Polle har hemskt snällt gett oss tak över huvudet i hennes lägenhet i centrala Moskva. Moskva är uppbyggt på ett ganska simpelt sätt. Kreml med alla sina sevärdheter är i centrum och runt Kreml går det sk. cirklar av olika gator. För en ryss i Moskva är det livsviktigt att bo inom den tredje cirkeln. Gatan som utgör den tredje cirkeln är gränsen mellan att bo innanför eller utanför den. Bor du innanför betalar du 30% mera än vad du betalar om du bor utanför, alltså på andra sidan gatan. Det här är ju på rent språk helt pimeetä o de tycker Paukkis också så hon bor helt vid tredje cirkeln på "fel" sida om gatan, fair enough för mig och Jussi som tar metron vart vi vill, en ganska maffig metro dessutom.


(karta på Moskva)


(båda två är metrostationer i Moskva, lite som Sörkkä o Kampen)


Moskva är annars fint av det vad vi sett, hemskt mycket är det dock inte ännu. Det beror dels på att vi hela förmiddagen yra med att få biljetter härifrån till Yekaterinburg som ligger ca. 1900 km långt bort, inte alltså biljetterna utan Yekaterinburg. Denna sträcka är ca. 500 km längre än vad hela Finland är från söder till norr och då har man kommit kanske en femte del österut av hela Ryssland, det berättar kanske lite om storleken på detta land. Biljetterna tog alltså lång tid att få men det kan också bero på att vi försökte få dom från fel tågstation, när vi hitta rätt station kom biljetterna snabbt. Jussi skötte sig igen utmärkt. Han har börjat göra så att han färdigt skriver en lapp på ryska som han ger över till tant-försäljaren (dom är alla tanter av någon orsak). På lappen har han skrivit när vi vill fara, vilken klass, vad tåget har för nummer o.s.v. Sen får man bara hoppas på det bästa. Det är ett helt bra tips om man vill resa denhär resan själv, be fast personalen på hostellet eller någon annan som kan engelska att skriva lappen åt er. Jag lyfter på hatten åt dem som inte kan ett ord ryska och fast vill ha en biljett till just ett tåg och fixar det utan strul. Börja nu med fingrarna och visa att det skall vara billigt och inte gå tre på natten.


(såhär ser det ut och mera info heruu det inte) Efter biljetterna gick vi ner till Vasilijkatedralen och röda torget, som också kallats eldtorget eftersom så många torgstånd har brunnit upp där, det var dock länge sedan. Där tittade vi oss omkring. Till vår (min) stora glädje upptäckte vi en skrindskobana mitt på röda torget. Den såg först ut att vara på helt fel plats i kontrast till dom maffiga och ganska skrämmande murarna som markerar ingången till Kreml där de Sovjetiska herremännen smidigt onda planer, men när man såg glädjen på såväl små som stora som skrann på banan passade den egentligen ganska bra där. Jag ville genast och skrinna och fick tillslut också Jussi övertalat att hyra ett par hokkaren, dock till priset av att måsta läsa Naruto med honom under resan. Fanimej det var det värt och vi hade riktigt skojigt, Jussi också. Jag hade så roligt att mina byxor sprack i farten i någon av mina sportiga spurtar. Som tur fick jag låna ett par extra byxor av Jugi hos Polle tills jag köper nya, riktigt shortsväder i Sibirien lär det inte ännu vara.





(Jussi med Vasilijkatedralen där i övre klykan)


Polle har tagit hand om oss på ett super sätt och på kvällen tog hon oss ut på en Georgisk restaurang för att ge oss en till upplevelse, trevlig stämning och god mat. Vi stannar ännu en natt i Moskva och fortsätter i morgon på dagen till Yekaterinburg där det väntar nya äventyr och nya utmaningar. Och kyllä the plonkka is still in the bakficka.


(inte Polle men lokal invakyyti)


(där är Polle!)