Vi tog bussen till Baykal på morgonen i en lätt vodkayrsel och steg ut till en vindpinad iskall by helt vid strandkanten till den enorma sjön. Sjön som är så stor att lokalbefolkningen kallar den till havet var faktiskt en mäktig syn. Vi promenerade kanske 4-5 kilometer längs med stranden och tittade bara oss omkring. Vinden gjorde att det var kallt som bara den men den öppna sjön med sitt kristallklara vatten gjorde att vi glömde bort kylan, det verkade också dom två håriga vännerna som snällt traska bakom oss nästan hela vägen ha gjort, riktigt trevligt med sällskap på färden.
Vi hann ännu njuta av lite strandliv, någon pina colada hittade vi inte men fair enough och förrän vi steg på bussen tillbaks tvättade jag mina händer i sjön, det borde betyda tur. Jag har aldrig frusit så mycket som jag gjorde i bussen och jag tror mina händer tinade upp nånstans i tåget vid Mongolien, smart av mig alltså. I Irkutsk sade vi adjö till våra franska kumpaner och önskade dem lycka till förrän dom skulle tillbaks till St. Petersburg var dom studerade. Detta var vår sista dag i Ryssland.
Ryssland, Mother Russia, Veli Venäjä, iso V som vi gamla konkaren säger. 10 dagar låter som en kort tid men för oss känns det som vi skulle ha varit där i 2 månader. Att beskriva Ryssland, vad vår uppfattning är om landet, om människorna, om det förflutna och om framtiden är omöjligt, vi har varit där en för kort tid och det skulle bli ett alltför långt blogginlägg att ens försöka. En egen bild av det hela försöker jag ändå få sagt. Till vårt sätt hör det ju lite att tycka illa om ryssar, inte är där något, vi har krigat mot dem och de kilar oss i Stockmans kö. Frågan är ändå än en gång hur många som egentligen har talat med en rysse, känner en eller vet desto mera än vad som talas när man nu allmänt talar skit om folk. Det är ju vårt allas problem i.o.m att alla tycker så mycket om att snacka kräpii att det tillslut blir den enda bilden man får och därmed också sanningen, en högst antagligen fel sådan. Redan där har man en orsak att åka och resa för att skapa sig en egen bild av världen.
Jag frågade Polle vad hon anser om Ryssland och hennes svar var ganska givande. "Det finns inget folk som har blivit så våldtaget som ryssarna"
Detta folk har varit med om en total förändring under början av 1900 talet där både systemet som människan tvingades ändra sig. Det är så kort tid sedan dess och all den trauman som människorna utsattes för sitter ännu kvar idag i en viss form. Att försöka förklara allt som generation efter generation har gått igenom i.o.m Sovjet och dess terror skulle detta bli en enda lång hissakurs men gå och läs Orlando Figes, De som viskade så får ni en skrämmande nära bild om hur ett land kan förändras så snabbt till något fruktansvärt. Samtidigt får det en och förundra sig över hur inte det ryska folket idag är mera förstörda än vad dom är.
Ryssland är ännu ett väldigt ungt land. Människorna är fortfarande påverkade av den gamla tiden och då man ännu inte heller i Ryssland lär ut den absoluta sanningen är det mycket som måste göras. Ett bra exempel är då man för några år sedan röstade i Ryssland om vem som varit landets största person i historien. Stalin vann röstningen överlägset. Kela jumalauta om Hitler skulle ha vunnit samma röstning i Tyskland. Sist och slutligen har de båda mustachklädda männen gjort ganska lika stor förödelse på vår planet. Ryssland idag är rikt och människornas levnadsstandard har ökat dramatiskt sedan Sovjet. Allt detta är dock en ganska förfalskad sanning då största delen av landets välfärd kommer på grund av alla naturtillgångar det har. Egna ryska produkter har landet inte nästan alls till export och när oljan mm. tar slut ser man första gången på riktigt hur det nya Ryssland ser ut. En förbättring har ändå märkts och ett stort hopp vilar på den nya generationen, en generation som har visat vilja att börja på nytt. Människorna i Ryssland är vänliga. De är lite tillbakadragna och attackerar inte dig med ödmjukhet och lovord men går du fram till en ryss och talar får du antagligen ett vänligt svar. Hittills har vi nästan bara träffat på trevliga ryssar och har du börjat tala med dem är dom väldigt pratsamma och vänliga , även fast du inte förstår ett ord fortsätter dom glatt (förutom om dom ska sälja tågbiljetter, där finner du inga hopp). Ryssarna har dessutom verkat väldigt positivt inställda till Finland vilket man ju inte alltid kan säga om vår inställning till ryssarna. Vodkan är ett stort problem i landet. Männens medellivslängd har sjunkit till under 60 (!) då kvinnans är kring 73. Staten har inte verkat villa göra allt för mycket då man t.o.m har sänkt männens pensionsålder lägre än kvinnornas för man antar att dom ändå har druckit sig odugliga till jobb i senare ålder. Ryssland är också det enda land där rökningen ökar hela tiden och visst ser man nästan alla med rööki huules. Och mikäs siinä när spadduasken kostar 1€ och man får vodka lika billigt som vatten. Om du får panik av pälsar och hejar på Peta av andra orsaker än en lätt klädd Pamela Anderson så rekommenderar jag inte Ryssland, jummijammi så folk har mycket döda rävar och annan stufa hängande kring sig.
Allt i allt ger jag många plus åt landet. Du känner dig välkommen och det är vackert, skulle inte staten både nu och då lägga sig in i varje individs liv som dom gjort skulle det kunna vara ett rent otroligt imperium. Redan det att jag har fått en helt annan bild av ryssarna än den jag får i Stocka efter jul har gjort det värt att resa dit. Landet har potential och jag tänker åtminstone åka dit någon dag igen, jag rekommenderar att ni gör samma sak, dom är ju ändå våra grannar. Vi tackar Ryssland och styr kosan mot Mongoliet och när nästa blogginlägg kommer är vi redan i Kina.
För att nu redan ge lite info om nästa inlägg så heter Jussi inte mera Jussi utan punapuska-jussi, för att lite göra det lättare blir det bara puska-jussi. Detta är för att han har låtit växa ett ganska ståtligt rött reseskägg åt sig, hyvä Jussi med andra ord, alltså puska-jussi. The plånkka is still in the bakficka, och första landet godkänt.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti