

När vi kommit till Peking skulle vi börja söka efter vårt hostell som vi läst att inte var allt för lätt att hitta. Vi förundrade oss över att det inte var mera människor med tanke på att det bor ca. en miljard typer i landet. Efter att vi traskat en bra bit kom vi till en stor gågata i de kvarteren vårt hostell borde ha varit. Det var dit alla kineser hade tagit sig. Ni vet hur man ser asiatiska turister alltid gå omkring med en kamera och fotografera i princip allt. Föreställ er tusentals kineser med alla en kamera som vill ta bilder på hus och varandra i en infernalisk sekamelska av butiker, matstånd, gatuförsäljare o.s.v. Föreställ er sedan att med en perkulas tung rinka plus ryggsäck försöka väja för varenda en för att inte förstöra ett fotografi med ett smutsigt, skäggigt feje och för varje snedsteg och stopp och hukande börjar rinkan bli allt jobbigare och jobbigare. När vi dessutom gick fel fast hur många gånger var vår selkähiki väl framme i hostellet inte något som man egentligen alls borde tala om. Vi hade dock ändå klarat oss till vårt sista stopp för resan välbehållna. Hostellet var däremot ganska tufft lite fallfärdigt men huset var också 350 år gammalt inrett i traditionell kinesisk stil. För länge sedan kom societen hit och socialiserade och med tanke på hur huset är uppbyggt tror jag att man njöt av andra saker också än bara en kopp gott te, med andra ord har man hässi här som aldrig förr.


Redan i Mongoliet träffade vi ett finskt par, Amppa och Reija som gjorde samma tågrutt som vi med Amppas mamma som var 60, propsit åt henne alltså som gladeligen kommit med på en sådan resa. Dom anlände samtidigt som vi till Peking och vi gick senare på kvällen ut och äta med dom. Vi åt den berömda rostade Peking ankan. Ankan smakade utsökt och allt annat som vi annars också beställde. Maten överlag här är ganska intressant. För det första är det inte ens nära lika som den kinnkimättö vi är vana med att köpa hemma, för det andra äter man precis allt här. Vad vi har hittat hittills är bl.a ox-penis serverad med en kokt sköldpadda, lammtestiklar, gristrynen, alla inälvor man kan tänka sig, grishjärnor, apa, kackerlackor, maskar, larvar, sjöhästar,skorpioner ,djurfötter och annat smått och gott. Allt serverat på dom vanliga familjerestauranger, lite som man skulle gå till Mamma Rosa och beställa några dickin pöytään. Vi har inte riktigt vågat utöva alla våra kulinaristiska drömmar men i ledning av Amppa åt jag en mycket god friterad skorpion vilket inte alls smakade allt för illa. Amppa frestade ännu i sig en sjöhäst då han föll för försäljarens; It make you stlong! medan han tog sig i mellangärdet, vår pokka räckte inte riktigt till att fråga om den faktiskt gjort honom strong där nere.


Eftersom vi hade lite på en vecka tid i Peking hade vi råd att ta det lite lugnt också. Tidigare hade vi sprungit runt från plats till plats från morgon till kväll för vi ville ännu se de ena och det andra och tåget skulle gå om några timmar. Nu hade vi råd att inte göra någonting, spela lite tekken på hostellet och vara uppe ännu lite längre i baren. Första dagarna gick ut på detta och att vandra runt i staden, äta diverse konstigheter o.s.v. Vi bodde första nätterna i samma rum som en flicka från Syd-Korea, hon sade sitt namn men vi förstod inte ett dyft. Det lät lite som Sauli så Sauli fick det också bli. Sauli tog oss till den förbjudna staden, en enorm gammal stad i centrum av Peking där kejsaren hade sitt blyga residens. Sauli kunde kinesiska och fixade in oss överallt medan hon berättade om staden. Efter den förbjudna staden gick vi med finnarna på en mäkta tuff kung-fu show. Det var ett skådespel med unga typer från 5- 20 år som voltade runt och slogs i en rejäl timme, man kände sig om möjligt ännu mer ovig än tidigare efter showen. Vi träffade ännu Sauli i hostellets bar efter showen och som tack för den guidade touren bjöd vi på drickat. Vi beställde in en öl per man samt tre käärmesviina shottin, de som tittat på Madventures vet vad det handlar om. Käärmesviina är alltså paikallinen Kossu med diverse djur i, bl.a sköldpadda, ödla och ormar. Saulis reaktion var ganska intressant när vi drack den. Hon skrek till, hoppade upp, skrek igen, satte sig ner och efter ca. 5 minuter hade hon somnat, därpå hade hon druckit halva sin öl. Vi bestämde oss för att inte bjuda desto mer åt Sauli. Det var också det sista vi såg av henne för nästa morgon hade hon packat sina saker och lämnat rummet. Plånkkan is still in the bakficka och utforskningen av Peking fortsätter.


Förlot min dåligt svenka, men seahorse.. wau vilken "viagra expeirience" det var! Tyvär vi hade samma rum med mamman ;)
VastaaPoistaHälsingar från Hanoi!!!!