sunnuntai 8. tammikuuta 2012

Må 9.1.12 - St. Petersburg/Moskva, Ryssland

Moi, Resan har börjat och allt gått förvånansvärt väl. Vi tog allegro till St. Petersburg från Helsingfors efter några inte helt trevliga farväl av mor, far och flickvän. Jugi kom ensam och såg lite blek ut men de var väl mera för att han var småfull än för spänning inför resan. På tåget träffade vi två äldre finländska herremän, ena bodde i St. Petersburg och andra var från Sibbo, vi tror han hette Mauri. Mauri satte oss snällt på metron och visade vart vi skulle gå, sen tappade vi bort oss. En viss spänning började märkas. Efter en öl minskade spänningen och efter en till försvann den och vi hittade till ett hostell. St. Petersburg är vackert. Vi var det snöiga vinterpalatset på kvällen och gled på en isbana, vet ni sådär som Scrooges sekreterare i a christmas carol. Man kände sig som ett litet barn för hundra år sedan. Människorna här är trevliga och speciellt unga kan tala lite engelska. Vår plan var ju att vi köper alltid från plats till plats biljett så att vi kan stanna var vi vill hur länge vi vill. Idag gällde det att köpa biljett till Moskva. Biljett-försäljaren var en tjock och otrevlig tant, nästan lika bitter som pancho och kunde inte ett ord engelska och som ännu mindre hade någon lust att hjälpa oss. Jussi fixar ändå, och med några ryska fraser och lite titt i ordboken hade han skaffat två biljetter åt oss till Moskva för inatt. Jag blev så imponerad så jag bjöd en vodka åt honom för att värma kropp och själ. Tanten representera kanske de fördomar man har om ryssar, otrevlig och bitter. Ändå är det inte ännu den bilden man har fått av folket. Speciellt unga människor verkar representera ett nyare Ryssland där man vill vara mera utåtriktad och mer social. I den äldre generationens ådrår flyter ännu Sovjet så tydligt att så länge dom finns kommer vår bild av det sura ryska folket tyvärr att finnas. Samtidigt måste man komma ihåg att St. Petersburg är det mest västerländska Ryssland har att erbjuda så ju mer österut vi åker härifrån ju mer kommer folket att ändras, och det är inte åt det håll vi Finländare är vana med, får se vad det blir. Vi har infört en operation plånkka. De går alltså ut på att jag har en tom plånbok i backfickan som jag går omkring med överallt, egentligen bara för att testa om det är så osäkert som det ibland fås att tro. I plånkkan har vi satt en lapp var det sen står något skojigt värre på lokalt språk, pälli, daiju, spede eller dylikt. Efter två dagar i St. Petersburg är plånkkan still in the bakficka. Så finurliga e vi, jo.

1 kommentti: