To 12.1.12 Moskva-Yekaterinburg, Ryssland

Första längre tågresan. Det blev skrämmande nära att vi inte skulle hinna till tåget som gick 13:20 från Moskva till Yekaterinburg. Som känt är ju varken jag eller Jussi allt för kvicka i svängarna och det var vi inte denna morgon heller. På grund av biljett yrseln igår hann vi inte med allt för mycket inspekterande av Moskvas alla hörn så vi tänkte att vi stiger upp tidigt och utforskar de hörn som blev kvar. På något mystiskt vis kom vi iväg alldeles för sent och hann bara med ett hörn. Några bilder hann vi också ta. Monumentet vi såg hatas, vad vi hört av ryssar för att det är så fult, hemskt vackert var det inte heller.





Ettutre så var klockan ännu mer och vi, som ännu ville inhandla en flaska vin till Polle som tack för all hjälp, fick påriktigt bråttom. Vinet inhandlades och efter snabbt farväl av Polle och ännu snabbare packning av saker sprang vi redan mot tågstationen Kazansky. Tio över tre var vi på stationen och märkte till vår glädje att vi hade sista vagnen så 18 över tre steg vi på tåget och när vi satt ner våra väskor var vi redan på väg. Ett till tips som jag kan ge redan nu åt den som reser är att ta inte för mycket saker med. Jumalauta så de kyrpii att springa upp för allt för långa trappor fulla med människor när du har bråttom, klockan går för snabbt och du har ännu två kilometer kvar till stationen. Rinkan väger 30 kilo och du bär paket med nudlar, vattenflaskor, vodka och karkki plus kamera, dator, mediciner och annan stufa i andra handen. Tänker du i packningskede att "borde jag ta med detdär? Man kan ju ändå behöva det" så har det farit käteen redan, du kommer inte och behöva det och blir det hätä kan du köpa det på vägen. Man får saker från andra länder än Finland. I dessa tåg som åker längre finns det bara sovplatser. Det finns oftast fyra olika klasser av sovplatser. En lyx/bussiness, en första klass med två sängars kupe, en andra klass med fyra sängars kupe och en tredje klass med sex sängar och små väggar emellan.


Vi sov nu vår första resa i tredje klassen som också var billigast, och som inte riktigt var meningen från början. Själva sovplatserna är det inget fel på och fast du sover nära andra människor och inte har något privat utrymme är det helt okej. Det är kanske mera människorna som kan bli problemet. Eftersom det är billigaste klassen så dricks det också där mest, så är det åtminståne på dessa tåg. När jag talar om drickande så är det inte vanligt festande utan råsupande. Precis alla som har gett råd om tågresan har sagt att ta inte emot om ni blir bjudna, inte för att det skulle vara dålig vodka utan för att man inte hålls med i takten med ryska rödnäsade gubbar. Du kommer att vara i så dåligt skick att dom i princip kan knuppa vad dom vill av dig. Vi hade en jävla tur med detta eftersom vi sov bredvid två jappar från Turkmenistan som ena kunde lite engelska och båda tala ryska. Dom kunde sen på ett ganska bestämt sätt få bort alla som ville bjuda vodka och som var jävligt fulla. Problemet ligger ju i att en ryss blir hemskt sårad och oftast helt förbannade om du tackar nej när det bjuds. Dom två turkmenistanerna kunde ändå knepet. Man har massvis av fördomar om olika folk och vissa stämmer säkert men på en sådan här resa faller dom i ganska jämn takt bort en efter en. Jag skulle villa veta den fadern vars första tanke är totta helvetis när dottern säger att hon har hittat en pojkvän från Turkmenistan. Domhär var på alla sätt trevliga och ärliga. Dom var genuint nyfikna på vem vi var, om Finland, vad vi gjorde och fast dom inte kunde mera engelska en vad meikä kan ryska så fick vi ändå en liten konversation uppehållen hela vägen, mycket också tack vara Jussi som kunde tala lite ryska. Turkmenistanerna bjöd med av allt dom hade, tukmenistanskt bröd, korv, kött, potatis, inlagda citroner, frukt,te och alltid när dom åt fick vi också. Det slutade med att vi inte åt något av den mat vi hade med oss själva. Natten sovs på tåget och allt gick lugnt. Kanske jag och Jussi hade samlat lite mod under vår skönhetssömn men vi tog i alla fall fram vår egen inköpta vodkaflaska och bjöd till våra nya kumpaner. Hick sa det och flaskan var tom och vänskapen växte igen. Locha en väldans full glad ryss i sina bästa år kom med också han med lite vodka och det dracks ännu mer. Han skrattade så han höll på att storkna till våra namn och mina försök att säga något på ryska. Jugi blev Juhoooo och jag blev antingen Alexej eller Alej beroende på vad Locha mindes av förra gången han frågat våra namn. Det var det enda han ser ni kunde fråga. Efter ett hick till var hans vodka också slut och alla tog en liten tupplur. När vi vaknat igen började vi redan närma oss Yekaterinburg. Vi tog farväl av våra vänner och kunde båda konstaterade att det inte var helt trevligt att säga adjö så tidigt. Allt i allt hade det varit en ganska päräyttävä upplevelse för oss båda.








Framme i Yekaterinburg var klockan igen två timmar framåt, kallt så in i och fullständigt tomt på människor. De människor som vi såg tittade på oss på det sättet man själv någon gång tittat på två små halvfrusna japaner som klafsat omkring i ett slaskigt Helsingfors en mörk tisdagskväll i Oktober och man frågat sig själv; "Varför av alla platser väljer ni att komma hit?!" Efter en väldans lång väg på våra starka fötter kom vi in till ett ganska rent ut sagt shabbigt hostell någonstans i Yekaterinburgs förorter, förrän det hann vi med att köpa biljetter till Irkutsk, staden där tågen delar på sig och går till Mongolien. Vi kommer att vara på resande fot igen efter en natt i Yekaterinburg. En sak som jag totalt glömt bort att rapportera om är hur våra magar mår. Finnar älskar ju som känt att tala om sina magbesvär och blir det rippe är det ju nästan fest. Till vår glädje/sorg kan jag meddela att varken jag eller Jussi har haft rippe ännu en enda gång under resan. Första gången Jussi var och göra sina behov morgonen i St.Petersburg tänkte jag efter en halvtimme att jumakauta nu redan men sen kom jag ju på att det var Jussi det var frågan om. Vem vet kanske Jussi kommer hem som en ny man men sina toalettbesök kommer han inte att ändra på vad som än händer, det är riktigt säkert. The plånkka is still in the bakficka. Inte annat än att dra långkalsonger på och rikta näsan mot nya äventyr.